Risken för att invasiva främmande arter ska spridas och etablera sig i våra stora sjöar Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren är stor.
Arter kan exempelvis komma in i Vänern med sjöfartens barlastvatten och genom utsättningar av främmade växter och djur eller som fripassagerare på båtskrov. Dessa arter kan ställa till med stora problem genom att exempelvis konkurrera ut inhemska arter och sprida smittor. I dag finns det flera kända främmade arter i våra stora sjöar i Sverige. Av dessa har nog signalkräfta, kräftpest och sjögull störst negativ påverkan. Vattenvårdsförbundet vill undersöka hur utbrett problemet med invasiva främmade arter är i Vänern, med fortsatt fokus på tidig upptäckt och information. Exempelvis övervakning med DNA-teknik, fällor i hamnar, informationsfilmer etc.
Vad är en invasiv främmande art?
En främmande art är växter, djur, alger, svampar eller mikroorganismer som människan har spridit medvetet eller omedvetet till områden där de tidigare inte har funnits. Arterna har då etablerat sig utanför sitt naturliga utbredningsområde.
Alla främmande arter ställer inte till med bekymmer men några är invasiva och kan ge stora problem för biologisk mångfald och samhället. Dessa arter har ofta egenskaper som gör att de är tåliga, växer snabbt och förökar sig effektivt.
Viktigt att rapportera fynd
Invasiva främmande arter hotar mångfalden i våra sjöar. Du kan göra skillnad genom att rapportera fynd av misstänkta främmande arter. Myndigheterna har sedan ett ansvar att rapportera in nya främmande
arter för Sverige och dina ögon är till stor hjälp i detta arbete!
Du kan själv rapportera in fynd av invasiva främmande arter på webben. Är du osäker på vad det är för art, använd något av dessa alternativ som skickar vidare till Artportalen:
- Rappen.nu – rapportering av vattenorganismer. Här kan du rapportera vattenlevande djur och växter som är speciellt viktiga för våra levande sjöar, vattendrag och hav. Främst vill vi få in uppgifter om arter nya för Sverige, men även var de finns. Din rapport hjälper att förebygga spridning av invasiva främmande arter som kan vara skadliga.
- Invasivaarter.nu – Här kan du rapportera invasiva främmande arter som lever i vatten och på land.
- Om du inte kan rapportera dina fynd på webben, kontakta din länsstyrelse, ditt vattenvårdsförbund, din kommun eller Havs- och vattenmyndigheten. Kom ihåg att ta en bild och notera platsen.
Uppdaterad broschyr om främmande arter
Under våren 2023 har vi uppdaterat broschyren: Sprid inte främmande arter till våra sjöar! Här finns tips och råd på hur du kan rapportera in invasiva främmande arter, vilket du också kan läsa om på denna webb. Vattenvårdsförbunden för Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren uppmanar allmänheten att rapportera in fynd av misstänkta invasiva främmande arter.
Broschyren har delfinansierats med medel från Havs- och vattenmyndigheten.
Broschyr_frammande-arter_SV_2023
Beställ broschyren från Vänerkansliet: sara.peilot@lansstyrelsen.se
Sprid inte dessa arter
SLU Artdatabanken och Havs- och vattenmyndigheten har riskklassat främmande arter i Sverige. Ju bättre förmåga främmande arter har att etablera sig och samtidigt påverka inhemska arter negativt, desto större riskutfall får den.
På denna webb listas några av ”värstingarna” som vi inte vill ska spridas till våra sjöar eller spridas inom sjön. Dessa arter är invasiva och några av dem har den högsta riskklassen, det vill säga arter som har stor risk att etablera sig och orsaka stor negativt påverkan på den naturliga faunan och floran.
Finns i sjön
Finns nära sjön
Finns inte i sjön
Större rovmärla
Större rovmärla, foto: Jonas Roth.
Finns i: Vättern Finns nära: Vänern Finns inte i: Mälaren och Hjälmaren
Riskklass: SE (severe impact, mycket hög risk)
Större rovmärla har sitt ursprung vid Kaspiska havet. Den hittades första gången hösten 2022 i Vättern. Arten är större och kraftigare än de svenska märlarterna och mer aggressiv. Exempelvis kan den döda fler byten än den äter upp. Arten Lever i grunda strandnära områden. När rovmärlan invaderar ett vatten förändras ofta smådjurssamhället på botten och flera av de lokala arterna minskar kraftigt eller försvinner.
Kännetecken: Liknar de inhemska arterna av märlkräftor men är större, upp till 30 mm, är gråbrun till orangeröd. Individer i samma population kan ha olika färg. Arten känns igen på sina tydliga utskott på bakkroppen.
Signalkräfta och kräftpest
Signalkräfta. Foto: Lars Molander.
Finns i: Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren
Riskklass: SE (severe impact, mycket hög risk)
Den nordamerikanska signalkräftan planterades avsiktligt ut i svenska vatten på 1960-talet för att ersätta förlorade bestånd av den inhemska flodkräftan som drabbats av kräftpesten. Sedan visade det sig att signalkräftan själv var bärare av svampsjukdomen kräftpest, som har utrotat vår inhemska flodkräfta från de flesta sjöar och vattendrag.
Kännetecken: Signalkräftan har ett mer aggressivt beteende än flodkräftan. Vuxna signalkräftor har ljusa (vit-turkosa) fläckar i ”tumgreppet” på klorna. Detta saknas hos flodkräftan.
Främmande laxfiskar
– regnbåge, bäckröding, kanadaröding, puckellax
Bäckröding. Foto: Pixabay.
Finns i: Vänern – endast regnbåge, Mälaren – samtliga Finns nära: Vättern (bäckrödning) Finns inte i: Hjälmaren
Riskklass: SE (severe impact, mycket hög risk) och HI (high impact, hög risk) endast regnbåge
Samtliga främmande laxfiskar har avsiktligt introducerats i Sverige för exempelvis odling och sportfiske. Dessa laxfiskar kan sprida främmande sjukdomar. De kan konkurrera ut inhemska laxarter och några av dem kan också hybridisera (fortplanta sig) med inhemska laxarter som exempelvis amerikansk bäckröding. Hybriderna är ofta fertila och kan föröka sig. Regnbåge kan i dagsläget inte föröka sig i våra sjöar, eftersom den behöver varmare vatten.
Solabborre
Solabborre. Foto: Carina Tennfors
Finns inte i: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren
Riskklass: LO (low impact, låg risk)
Solabborre påträffades för första gången i Sverige 2012 i sjön Åsnen i Småland. Den hittades även i en damm i närheten av Vättern 2018, men utrotades samma år. Den har spridits till stor del genom handel, men den kan också rymma och förvildas. Det finns risk att arten etablerar sig i Sverige. Solabborren kan sprida fiskparasiter till våra inhemska arter. Den äter både snäckor och vattenväxter vilket kan påverka ekosystemet negativt.
Kännetecken: Solabborren är färgglad och dess kropp är hög i förhållande till längden. Den blir omkring tio centimeter lång, men kan bli betydligt längre i sitt naturliga utbredningsområde.
Svartmunnad smörbult
Svartmunnade smörbult, foto: Carina Tennfors.
Finns inte i: Vättern och Hjälmaren Finns nära: Mälaren och Vänern
Riskklass: SE (severe impact, mycket hög risk)
Den svartmunnade smörbulten är en tålig och anpassningsbar bottenlevande fisk som klarar av att leva och föröka sig i både sött och salt vatten. Den klarar stora temperaturvariationer och låga syrehalter. Fisken har ett mycket aggressivt
beteende och skrämmer bort andra fiskar från de områden där den etablerar sig. Om vi får in svartmunnad smörbult i våra stora sjöar är risken mycket stor att det kan få betydande effekter på inhemska arter och på sjöekosystemet.
Kännetecken: Fisken blir omkring 10 till 17 centimeter lång och är fläckigt gulgråbrun i färgen, men hannen blir helt svart med vitkantade stjärtfenor under lekperioden. Fisken brukar ofta ha en karaktäristisk svart fläck på bakre delen av
den främre ryggfenan.
Vattenpest (vanlig och smal)
Vattenpest. Foto: Christian Fischer.
Finns i: Vänern, Vättern, Mälaren,
Hjälmaren – endast vanlig vattenpest
Riskklass: SE (severe impact, mycket hög risk)
Vattenpest fördes in i Sverige på 1870-talet. Vattenpest sprids effektivt genom att små bitar av växten etablerar sig i nya vattenområden. Vattenpest är en vanlig växt i akvarier och dammar. Arten kan invadera mindre sjöar, dammar och vikar. De kan helt täcka sjöytan och därmed konkurrera ut andra växter som nate och slingor. Stora bestånd av vattenpest hindrar både båttrafik och bad.
Kännetecken: Både vanlig och smal vattenpest bildar meterlånga slingor med stjälkar och med centimeterlånga blad som sitter i kransar runt stjälken. Smal vattenpest har något smalare och mer inåtböjda blad än vanlig vattenpest.
Kinesisk ullhandskrabba
Kinesisk ullhandskrabba. Foto: Peter van der Sluijs.
Finns i: Vänern, Mälaren Finns inte i: Vättern och Hjälmaren
Riskklass: HI (high impact, hög risk)
Ullhandskrabban sprids oavsiktligt och kontinuerligt med fartygens barlastvatten. Första fyndet i Sverige gjordes på 1930-talet. Krabban har stor förmåga att anpassa sig till olika miljöer. Den lever i sötvatten men arten behöver saltvatten för att föröka sig. Krabban kan sprida sjukdomar och parasiter. Där ullhandskrabban finns kan också strandkanter och flodbanker undermineras då den gräver och bygger gångar. Den kan även orsaka skada för fiske och vattenbruk genom att förstöra redskap och ta fångsten.
Kännetecken: Den vuxna ullhandskrabban har ulliga klor och ryggskölden är rundad, max 10 centimeter bred, med ett v-format jack mellan ögonen.
Sjögull
Sjögull. Foto: Callunna.
Finns i: Mälaren Finns nära: Vänern och Hjälmaren Finns inte i: Vättern
Riskklass: SE (severe impact, mycket hög risk)
Sjögull trivs i lugna näringsrika vatten som vikar och hamnar, där den kan täcka hela sjöytan. Den konkurrerar då ut andra arter och ger stora problem för badande och båttrafik. Sjögull som massutbreder sig kan också ge problem vid vattenintag. Kör du med din båt igenom ett sjögullsbestånd så hjälper du arten att sprida sig, genom att avslitna stjälkar kan bilda nya bestånd.
Kännetecken: Sjögull påminner om gul näckros, men har mindre flytblad och gula flikiga kronblad.
Vandrarmussla
Vandrarmussla. Foto: Jakob Bergengren.
Finns i: Mälaren Finns nära: Vättern, Vänern och Hjälmaren
Riskklass: SE (severe impact, mycket hög risk)
Vandrarmussla, eller zebramussla som den också kallas, är vass och gör att du inte
kan bada utan badskor. Musslorna sätter sig på bland annat båtskrov, motorer, slussar och sjömärken och de kan sätta igen vattenintag. De konkurrerar ut inhemska musselarter. De sprids som frisimmande larver i vattnet eller som fripassagerare på exempelvis båtar och redskap.
Kännetecken: Musslan blir cirka 2,5 till 4 centimeter lång. De små musslorna har sicksackmönster, medan de äldre individerna ofta har en jämnare mörk färg.
Nyzeeländsk tusensnäcka
Nyzeeländsk tusensnäcka. Foto: Jonas Roth.
Finns i: Vättern och Mälaren Finns inte i: Vänern, och Hjälmaren
Riskklass: SE (severe impact, mycket hög risk)
Den kom till Sverige i slutet på 1880-talet via sjöfarten. Där arten finns breder den ut sig över hela bottnarna och konkurrerar ut andra arter. Det är inte ovanligt att hitta 100 000 individer per kvadratmeter, därav namnet tusensnäcka. Tusensnäckan är värddjur åt många parasiter, vilket gör den till potentiell smittbärare till andra djur.
Kännetecken: Tusensnäcka är en mycket liten spiralformad snäcka som vanligen inte blir större än 3–6 millimeter. Skalet är grått eller ljust till mörkt brunt ibland något genomskinligt.
Vad kan jag göra?
- TÖM ut allt vatten från din båt, båtmotor eller annan utrustning innan den flyttas. TÖM beteshinken och släpp aldrig ut levande bete som fisk och kräftor i andra vatten än där de fångades.
- TVÄTTA utrustning som dykardräkter, fiskeredskap, båtar och annan utrustning innan du flyttar dem till ett nytt vatten. Ta bort växtdelar, djur och gyttja. Använd gärna högtryckstvätt eller båtbottentvätt.
- TORKA utrustning som dykardräkter, fiskeredskap, båtar och annan utrustning innan du flyttar dem till ett nytt vatten.
- FISKE – ANVÄND endast betesfisk från de sjöar och vattendrag där du fiskar. HÄLL ALDRIG ut överbliven betesfisk och mask från något annat vatten när fisketuren är över. ANVÄND bara insekter och mask som du fångat i närheten av ditt fiskevatten.
- PLANTERA växter i din trädgård eller damm som du vet finns naturligt i Sverige. FLYTTA aldrig växter eller djur mellan sjöar och vattendrag. Häll aldrig ut växter eller djur från ditt akvarium i sjöar och vattendrag.
Mer information
Mer information om invasiva främmande arter finns på Naturvårdsverkets, Havs- och vattenmyndighetens samt SLU Artdatabankens webbsidor. Här finns artspecifika faktablad och information om hur man förhindrar spridning.
Arbete med att förhindra spridning
Här redovisas några av de aktiviteter som Vänerns vattenvårdsförbund har genomfört tillsammans med sina medlemmar för att förhindra spridning av främmande arter. Arbetet har genomförts inom ramen för arbetet med vattenvårdsplanen för Vänern.
Rapportera invasiva främmade arter – beställ nytt material!
Under hösten 2022 har vattenvårdsförbundet tagit fram nytt material, som ska vara till hjälp för att få allmänheten att rapporter in invasiva främmande arter i och vid Vänern.
Plansch och klistermärke, rapportera invasiva främmade arter.
Inventering efter större rovmärla i Vänern våren 2023
Inventering av invasiva främmade arter i Vänern 2021
Vänerns vattenvårdsförbund har tillsammans med Länsstyrelserna runt Vänern genomfört ett LOVA-finansierat projekt under 2021. Syftet med projektet var att:
- Undersöka förekomsten av invasiva främmande arter i några utav Vänerns största hamnar.
- kartlägga förekomsten av olika invasiva främmade kräftdjur i Vänern som ullhandskrabba, vitfingrad brackvattens krabba och andra typer av kräftor som sumpkräfta, taggkinds kräfta, gulkindkräfta.
- Om möjligt ta fram en fungerande metod för inventering av invasiva främmande arter och därmed möjliggöra tidig upptäckt av dessa arter i Vänern.
Högskolan i Skövde var utförare och fokus-art i projekt blev ullhandskrabban. Under våren genomförde de först en intervjustudie där de undersökte hur det ser ut med eventuella nya fynd av ullhandskrabbor i Vänern genom telefonintervjuer av yrkes- och sportfiskare. Sedan genomför de flera provfisken i några utav Vänerns hamnar, samt miljö-DNA analyser i sediment. Provfisket och DNA-analyserna gav inget, men intervjustudie visade på att vuxna individer av ullhandskrabban är väl sprid över hela sjön och man kunde även se en ökning av antalet observationer mellan 2018-2020. Ullhandskrabban kommer troligen till Vänern via barlastvattnet.
https://www.vanern.se/inventering-av-invasiva-frammande-arter-i-vanern-kinesisk-ullhandskrabba/
Inga vandrarmusslor i Vänern
Vandrarmusslan är en invasiv främmande art. I augusti 2019 deltog Vänerns vattenvårdsförbund i en gemensam inventering av larver från vandrarmusslan. Inventeringen gjordes i Göta kanal och Kinda kanalsystem i Väster- och Östergötland. Totalt inventerades 14 lokaler längs Göta kanal, tre lokaler längs Kinda kanal och tre lokaler i Svartån nära dess inflöde i sjön Roxen. Syftet var att dokumentera musslans utbredning och täthet och jämföra med en undersökning från 2013. Resultatet visade att det i dagsläget inte finns vandrarmusslor i Vänern eller Vättern, och inte heller i den del av Göta kanal som rinner genom Västergötland